Det lyckligaste ögonblicket

De lyckligaste ögonblicket i mitt liv var natten då du kom till mig och vi vågade knappt prata med varandra.
Satt och kollade på innebandy och jag hade full fokusering på att kolla på tv för att ja vågade inte titta på ditt vackra ansikte. när våra ögon mötes kollade jag bara bort för att du inte skulle se min rodnad.

natten kom och vi skulle sova, låg och pratade hur länge som helst tills du sa. fan vad fjantiga vi är. jag känner mig som en tolvåring igen och inte vågar göra något. men vi båda är nog så sa du och sedan sa du, jag räknar till 10. och du räknade men inget hände, sen sa du nehepp? ja ba har du räknat till tio eller? ja det har jag och då kom första pussen, de var den bästa jag har fått.

kommer aldrig glömma den kvällen och hur allt var så jävla bra.
vart tog de vägen?:(
det finns inte där längre, finns bara bråk och tjaffs!
inte den dära känslan av att det verkligen finns något att blicka framåt till.
det finns bara en önskan att få tillbaka den tiden, då allt var bra.

finns de nån framtid?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0